Photographer Emma Blomberg

Observatorium Aquarium

Vattenreservoaren är uttömd, det råder svår torka. Tre forskare från tre skilda discipliner har förenats och genom sina olika specialkunskaper nu funnit nya former av vatten. Forskarna har djupobservera vatten och hur det egentligen beter sig. I sina utforskande har de använt sig av sig av ljud, astrosofi, fotografi och föremål.

Självbild

Jag tänker att självbilden till viss del skapas av omgivningen när den berättar för dig om vilket värde du har. När du blir bedömd reflekterar det din självbild. Allt kommer inte inifrån utan handlar också om vilket värde du ges av andra.

Med selfien som utgångspunkt har jag jobbat fördjupande med några tjejer i Kalmar län. Jag har valt att låta dem själva bestämma var och hur de vill figurera i bilden. De har uppmuntrats att beskriva sig själva och vilka de är, genom att välja vilken känsla och attityd de vill uttrycka. Några har gjort det med hjälp av kläder, eller platsen de valt ut att fotograferas på. Vid flera tillfällen har vi tillsammans åkt runt för att hitta ett ställe genom vilket de velat beskriva sig själva. Jag ville skapa utrymme för tjejerna att själva utforska vad de faktiskt kan berätta om sig själva genom en bild. Något som selfiens sekundära karaktär sällan hinner nå ut med i cyberrymden.

Mim

Detta är en berättelse om Mim som vid den här tiden bodde i ett hus på Hasselgatan i Malmö. Ett hus som byggdes 1895 och som i princip stått orört sedan dess. I enlighet med denna svunna tid bodde Mim tillsammans med sin lilla dotter och pappan till barnet. Anledningen till att jag ville göra ett fotoprojekt om henne berodde fullkomligt på min fascination för denna tiden och Mims förmåga att bevara och smälta samman med denna.

Sedan dess har ytterligare tid passerat. Mim har flyttat ifrån Hasselgatan och nu bor någon annan i det hem där denna fotosvit utspelar sig. Med tiden förändras allt, så även min relation till detta, mitt egna verk. När jag nu betraktar de bilder jag tog då, ser jag helt andra saker än vad som upptog min uppmärksamhet när jag faktiskt skildrade den här berättelsen. Det jag frågar mig nu är varför jag valt att ta bilderna på det sätt jag gjort.   Hur påverkar vår bild av en svunnen tid vårt sätt att gestalta denna? Hur kombinerar en gestaltningen av fascinationen för en förfluten tid med dagens mer jämställda värderingar och går den alls att kombinera med den moderna bilden av kvinnan och familjelivet? Kan det vara så att ett estetiskt uttryck lånat från en svunnen tid också bär en värdekonserverande aspekt som låter mina egna ideal stå tillbaka? Men framförallt, när slutar den här berättelsen vara Mims och bara bli min egen?

Kallis

Under somrarna 20074-2007 jobbade jag på Norra Kallbadhuset i Helsingborg.

Det stod snabbt klart för mig att det fanns skillnader mellan besökarna. Förutom de som kom för sommarens skull fanns det dem som oavsett väder eller årstid återkom, vecka efter vecka, för att få vara på sitt Kallis. Under mina somrar kom jag att lära känna många av stammisarna och min nyfikenhet för dem visade sig alltid vara befogad. I Januari 2008 återvände jag till Kallis för att påbörja mitt projekt. Efterhand som projektet utvecklades formulerades något i mina bilder som jag inte riktigt förväntade mig skulle ske. Istället för att ha porträtterat "stammisarna" och fångat deras olikheter, visade istället mina bilder en plats där miljön berättade mer om människorna än deras egensinniga personligheter.

Numera finns inte den byggnad som jag en gång fotograferade, istället står där, sedan 2012, ett nybyggt kallbadhus. När jag fotograferade stod Kallis inför en oviss framtid. Anläggningen var sliten och behövde omfattande renoveringar och om detta började det tvistas om. Det fanns ett kommunalt förslag om att riva nuvarande byggnader, sälja marken och bygga ett lyx-spa med panoramafönster ut mot havet. En era av kallbad och en viktig plats för besökarna var på väg att gå i graven. Men så organiserade sig stammisarna på Kallis och drev aktivt frågan om att bevara den plats som Kallis kommit att bli.